Min första Mac var en numera klassisk iMac med blått hölje. Först kunde jag inte tro att det var möjligt att en hel dator kunde bestå av ett enda stycke. Sedan den sommardagen 2005 har jag blivit beroende av Apples design och det minimalistiska budskapet bakom den.
Jag skriver för MacPaw-bloggen som om jag skulle förklara något för mig själv. Jag letar efter svar när saker inte fungerar och det där iCloud-felmeddelandet dyker upp på skärmen för tionde gången. Ibland är det bara teknisk karma som man måste ha tålamod med. Men med lite tur och en tydlig checklista brukar man oftast lösa problemen till slut.
Jag tror fortfarande på texter som är skrivna av människor. På MacPaw hjälper vi maskinerna att hjälpa dig – men det är vi människor som finjusterar algoritmerna. Inte tvärtom. Jag hoppas att vi kan bevara lättheten, egenheterna, de fina berättelserna och poesin. Förresten borde alla läsa Pablo Nerudas dikter. Det finns ingen som kan slå honom.
